Eva Neimanta

Musik och från produktion i programmet Kultur- och medieproduktion på Malmö Högskola som jg deltog i hösten 2008. Vi fick i uppgift att presentera en annan klasskamrats livshistoria. Jag valde skriva en sorts operaliknande första akt av studenten Eva Neimantas liv.

NEW DAWN
(musik och text Fredrik Lindgren; sång Anna Aronica Lindgren)

ACT ONE: ”Introduction of Neimanta"

This girl was born and held
to the year of a supernova
In the sky of Leipaja
of the earth of Latvia

In a decade of age
or a decade of thought
She left her loved Eden
for a journey abroad

She taught and read and sang -- for reason
She quickly learned the land -- of Sweden
(in feelings she found her way)

In the Crown of Carl
she began to master arts
Cultural philosophies
new age digital crafts

A new dawning will glow
in skrapers of Malmoe
Hope and dream, the city mantra
perfect place for Eva Neimanta

She taught and read and sang -- for reason
She ’s walked the crooked land -- of Sweden
(in feelings she found her way)

Vuxna människor

När vi fyller trettio blir vi så jävla tråkiga. Vissa kallar det att bli vuxen. Välkommen. Nu ska vi bara umgås med familjen. Nu är det slut med kompisträffarna. Drick gärna tre whisky på vardagen men sup dig helst inte full på stan. Släck din törst på livet med ansvar och dränk ditt behov av löshet med olivolja i den räfflade gjutjärnspannan. Filosofera aldrig om vad fan du håller på med, men besök gärna terapeuten när cykeln blir stulen.

Ring en av femtontusen anställda på SEB och be dem placera om fonderna när börsen går ner. Vi ska ha ett fint tjänstejobb på en fin firma som erbjuder tjänstepension eller bjuder på kanelsnäckor på tjänstetid. Separerade kontorsrum med madrasserade tystnader eller öppna kontorslandskap med dånande ingenting. Puts-på-cellplasthus som möglar och grannar som hötter med näven om värdet understiger fem miljoner. När tjänstepensionen försvinner i en börskrasch när vi är trettiotre får vi hjärtattack och så kvittar det.

Vad hände med samtalet? Vad hände med människors diskussioner? Det pratas i P3 och det snackas i Adaktusson, men det är ironi och det är geografisk fakta och sen kommer vädret. När slutade vi tänka på de som bor vid sidan om? När blev vi rädda att prata allvar med grannen? När skrämdes vi till förnekelse av våra mentala och sociala problem? Vem förtryckte vår gemensamma dröm om att få tala om svårigheter med varandra? När började vi skämmas för att vara operfekta? När slutade vi ta chanser? När slutade vi hoppa?

När vi blev trettio.

Är filmen värdig vetenskapen?

Jag påstår i ett inlägg på dvdforum.nu – angående en påbörjad diskussion om filmvetenskapens allmänna betydelse i förhållande till sig själv och praktiskt filmskapande – att ”inte något av fälten filmteori eller filmproduktion är att föredra eller fördöma. De är både konstruktiva försök att förstå respektive återge konst.”. Forummedlemmen Martin, som för övrigt tar kraftigt avstånd från filmvetenskapen som särskild diciplin, svarar:

Film är inte konst. Film är vetenskap. Filmvetenskap är följdaktligen en tautologi. [i betydelsen onödig/felaktig upprepning, tom metakonstruktion]

Martin fortsätter:

Att ägna sig åt vetenskapen film och sedan läsa vetenskapen om vetenskapen film verkar ju minst sagt märkligt.

Som ett svar på mitt inlägg där jag säger att kognition – i betydelsen hur människan upplever omvärlden – är en betydande del av filmforskningen, frågar Martin:

Om filmvetenskap handlar om hur jag upplever ett toalettbesök – varför blanda in ordet film i begreppet vetenskap?

Mitt svar blir följande:

– Därför att film är det mest tilldragande medium vi har som gestaltar oss själva i den värld vi lever i. Jag håller med om att film kan ses som en vetenskap i sig, då olika uttryck prövas på olika åskådare och där resultaten sedan noteras. Men filmvetenskap är därmed inte en tom metavetenskap. Låt oss dock kalla det filmstudier istället, så att ingen tar illa upp.

För att ta ett exempel:

Filmmakare vet – genom empiriska tester och prövningar – att för att unvika ett ”jumpcut” vid ett vinkelklipp i en rörelse, så måste klippen sammanfogas genom en överlappning av ett par bildrutor; ett par bildrutor upprepas i slutet av det förra klippet och i början av det nya.

Filmstudier vill veta varför. Varför måste ett par bildrutor upprepas för att undvika ett obehagligt s.k. ”jumpcut”? Och så börjar man gräva i frågan och kommer efterhand fram till – med hjälp av vitt skilda vetenskaper så som neuropsykologi, kognition och beteendevetenskap – att hjärnan processar bildinformation på ett visst sätt, med en viss eftersläpning och med ett visst häntagande till fasta kroppars jämna och ojämna rörelse genom ett utrymme. Ett faktum som går att ställa i relation till evolution och människans överlevnad, genom vissa fundamentala egenskaper i t ex förmågan att följa rörelser och undvika dödliga rovdjur.

Film är ett utmärkt testredskap för att undersöka hjärnan och människans sätt att tolka intryck. Visst, film är redan konstruerat, men film är också så speciellt snillrikt konstruerat av hängivna filmmakare att det attraherar stora massor av människor. Detta faktum gör filmmediet oerhört intressant, och att studera exakt varför filmreglerna kan understödja en människas uppfattning och kanske en hel nations känslomönster – och kanske t.o.m. komma ut på andra sidan med en större föreståelse för hur hjärnan och kroppen fungerar och anpassar sig i olika kontexter och kulturer – är enligt mig väsentligt för människovetenskapen.

Och i slutändan är det väsentligt för insikten om människans nästan tvångsmässiga/medfödda kategoriseringar, generaliseringar och stereotypkonstruktioner (och fördomar). Sådana fenomen som film i sin regelkonstruktion – och i sin simulerade miljö – konstant triggar och ibland ger utlopp för.

Därför är film värt att studera på mer än det rent empiriska filmskaparplanet. Därför är film inte bara en vetenskap i sig själv, utan en medveten filmvetenskap med specifika motiv: att sammanföra andra erkända vetenskaper runt det avslöjande filmmediet i utforskandet av människan.

Om man är aktiv inom eller intresserad av filmforskning hade man varit väl medveten om dessa nya teorier.

Och om man tänker efter fungerar all vetenskap på detta sätt. Vi gräver upp vasar, målningar och andra artefakter och kan – genom att studera deras fysiska konstruktion, formgivning, stilistiska identitet osv – utvinna information om kulturen och människan i ankytning till artefakten, och även om människan i allmänhet.

Perception

Du kan inte ändra andras uppfattning av din person lika lite som du kan lösgöra din kropp från tid och rum. Det skulle smula sönder fysikens uppbyggnad och skapa omöjliga cirkeleffekter. För vad du än tar dig till kommer dina handlingar att förvrängas genom betraktarens och tidens förutfattade koncept.

När du ändrar dina beteendemönster för betraktarens skull, kommer betraktaren inte längre att förstå dig och du blir irrelevant i dennes åsyn. När du avviker med din kropp från din nuvarande tid till framtiden, kommer ingen där att förstå din härkomst eller agenda och du blir irrelevant i deras åsyn.

Men när du istället förändrar din egen uppfattning av dig själv, korrigeras din inre åsyn. Då hittar du omedelbart nya betraktare som söker sanning på samma sätt som du. Tillsammans med dem slipper ni att förgäves söka ett fiktivt innehåll i framtiden, eftersom ni redan kan se den reella framtiden från nutiden.

Genetical and cultural evolution

Följande är ett utdrag ur en forumdiskussion mellan mig och den amerikanske, kristne medlemmen Joe Michaels om evolutionsteorin i allmänhet samt förväxlingen med skapelseteorin i skolorna i USA,

Joe Michaels skriver:

Man creates and we accept that. Look around us at all we have made. It didn’t evolve, it was a result of our creation. (DVDfile.com forum)

Mitt svar:

Science has research aiming at just that. It’s called ”memes”, as opposed to ”genes”.

This is the theory: memes are the knowledge passed on through our generations, that makes us survive. It is not the genetical evolution, it is the cultural evolution. Lets make a comparison.

Genetical evolution
Through millions of years, those creatures that had an genetical mutation/change which fitted a situation of defence or attack so well that they survived those situations – those creatures lived on and had offsprings.

So, one of our predecessors that walked the earth of Africa or Australia millions of years ago (perhaps to seek shelter in other areas of the globe), had a mutation in its genetical response system which made it shy away and/or react strongly in the presence of snakes and spiders. This mutational change made the predecessor fit its ecological situation ”well”, since the outcome of the mutation made it survive poisonous bites and could go on making offsprings. This scenario might explain our universal ”angst” towards spiders and snakes as just a genetical reflex that suited our survival. A reflex which has been preserved into our recent cultural and intellectual evolution.

In the same way a whole lot of our other reflex and behavioral system are created: our vision is based on movement – we all look up when someone passes us in the library – so some ancient group of people with a mutation/change in the cognitive apparatus of vision, benefitting from easier percieving movement of predators in dense djungels, could trick the danger and live on. Ears/hearing, legs/moving, hands/manipulating all ”transformed” into their current status because of the ”selection” of appropriate genetical change that benefitted survival in different dangerous situations – situations which we now, in our time, label as ”fearful”.

We’re dealing with all these evolutionary, behavioral aspects of perception and cognition in art everywhere – just look at Indiana Jones and his fear of snakes; plus uncountable other movies and books making connections with audiences on the grounds of primal, universal ”fears”. You could say those deep fears are sins in the form of snakes from the Garden of Eden or other metaphors – and through that create religious-political power over people – or you could skip the explanation of religious creation and instead concentrate on a more neutral, perhaps less power oriented, source of information: scientific, empirical biological evolution.

Cultural evolution
Now, the cultural evolution does not exclude the genetical one. It’s just a more modern way of survival. Scientist in these areas have theories that claim the creation of art and artefacts had an impact on our biological survival.

Through memes – in the meaning of cultural creativity in the form of knowledge that is passed on through generations – we prove ourselves and make ourselves heard in a society. Think of those small birds that are trying to impress their mate by building the fansiest nest and singing the loudest. Or as I writing this showing that I (hopefully) know stuff about cultural evolution. Or perhaps some person is trying to fit into a social situation: maybe talking garbage about some strange looking guy will help him fitting into the larger, safer garbage-talking group – and, as a result, the person in the larger group will not be left alone and will not die alone. And so, that persons species (a cultural species) will continue to live through other generations.

In the long term of cultural evolution, those people that have an understanding of a situation as of how to personally benefit from it, those will ultimately live on. This is just an extension of genetical evolution, and we would most definitively not be around doing these ”memes”, if genetical evolution didnt take place.

Personally I find a single creator theory easier to swallow than millions of years [of evolution] must be the answer. (Micheals, 2002)

Why take the easy road? Without trying to be blasphemous, I’m thinking the bible is the easy road to genetical evolution. It was written by someone with a will to explain things around us, so why exclude the possibility of the bible actually trying to explain genetical evolution? Sure, genetical evolution is hard to grasp, and the bible is showing that. So as a result, the bible is mainly metaphorical, but I dont think it is that by purpous. I think it is written by people that are actually and honestly trying to explain the upcoming of the world. But, so are scientist, only they are taking the hard road of evidence and fact (not just one book of unknown writers).

Religion and science are different sides of the same faith coin, but I don’t think it is meaningful to dismiss science as a work of religion in the definition of ”just another theory”. I understand the need for religion, just as I understand the need for science.

And even though they are both driven by faith (I guess thats another essential part of cultural evolution) their purpouses are not the same, and should not be mixed up in biology class in schools, starting tomorrow.