Sommaren 1994, precis innan jag ryckte in i militären, tröstade jag mig med första numret av en kanadensisk science fiction-tidning med Millennium Falcon på omslaget från butiken Press-stop på Södergatan i Malmö. Jag var 18 och hade för inte så länge sen insett att Return of the Jedi aldrig skulle få en uppföljare, att ett år av mitt liv snart skulle spillas inspärrad på ett statligt logement och att världen var lika blek och oförlöst som den passiva Kockumskranen i hamnen. Och så här – på en tidningshylla i ett Malmö som fortfarande var på dekis – hittade jag en tidning med grälla färger och ett knivskarpt budskap om en ljusare framtid: Star Wars skulle återuppstå.
Så här tjugo år i efterhand är artikelns detaljprognoser lite trubbiga men då var de profetier och gav hopp utöver dess ord. Mellan raderna gnistrade tankar om en modernt konstruerad version av barndomens mest uppskattade myter, skapad av en fristående konstnär som utmanade de konventionella reglerna i Hollywood och frigjorde filmindustrin från de gamla järnbalkarna.
När jag 1995 kom tillbaka från Lv4 i Ystad var Malmös industri redan på väg att lämna över stafettpinnen till informationsåldern. 2013 sålde George Lucas tillbaka sin filmfabrik till Hollywood som förbereder en tredje Star Wars-trilogi i digitalt format, medan Malmös kommande dagar är oräknade.
Några citat från artikeln
One of the more ludicrous rumors currently doing the rounds is that a theatrical re-release of the previous Wars trilogy, with upgraded special effects, is imminent.
– Chris Gore (editor), Sci-Fi Universe Magazine #1, 1994.
The advantage of computer graphics is you don't have to work much with blue screen, something that's very difficult to do well. On Empire we used a huge amount of light and blue screen and it took forever. Now, you just say 'We'll do it CGI', and put it in later.
– Irvin Kershner.
"The first trilogy is about the young Ben Kenobi and the early days of Luke's father when Luke was a little boy"
– George Lucas.
"It's possible that the new stories may not be told chronologically. Lucas may instead use a storytelling method similar to that used by his old friend Francis Ford Coppola in The Godfather, Part II."
– Chris Gore.
"The first trilogy will not be as much of an action-adventure kind of thing. Maybe it will have some humor, but right now it's much more humorless than the second trilogy."
– George Lucas.
"The most convincing sign of Lucas' seriousness about continuing the saga is that all licensing agreements now being made with Star Wars licensees expire in December 1996 – regardless of when they were signed. This [prequel trilogy release] would allow Lucasfilm to reassess its licensing partners and their activities prior to the inevitable onslaught of merchandise accompanying any new film"
– Chris Gore.
Scifi Universe nr 1 1994 - Sida 2Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 3Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 4Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 5Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 6Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 7Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 8Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 9Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 10Scifi Universe nr 1 - 1994 - Sida 11
Vårt andra album Escapism släpptes 27 januari. 7 låtar, 42 minuter inklusive en 10-minuters remix på slutet av Jesper Granquist aka Judas. Det är elektroniskt, industriellt, och tidvis experimentellt.
Efter otaliga demos och samlingar genom tiderna, ända sedan 1996 i olika osignerade konstellationer (Slug och Headtrip Inc.), ville vi inte vänta längre. Efter 18 år har vi släppt vårt eget osignerade album som gruppen #366: A life lived. Det är en blandning av industriell, alternativ, experimentell elektronisk musik inspelad, producerad och mixad av oss själva, med mastring och distribution fixad av andra. Det blev fler låtar än vi trodde, så vi har delat upp dem i två minialbum. Det första heter Depressionism, innehåller 40 minuter musik och släpptes i november 2013 till Spotify, iTunes, Amazon.com etc. Det ser ut så här:
Nästa album heter Escapism och släpps i slutet av januari 2014.
Vi började hacka i den elektroniska musiken tillsammans för 18 år sen (Jeppe och John flera år tidigare), men produktionen av de nya låtarna och #366: A life lived startade först 2011 med ett par trevande arrangemang (bl a Bible). Vi fortsatte att testa oss själva genom halvlivesessioner i vår lilla hemmastudio där vi kopplade upp syntar, gitarrer och mick till högtalarna och spelade in. Det som skapades spontant i studion har vi försökt behålla, oavsett underlig struktur eller avartiga ljud, oavsett sönderdistade gitarrer och upp-och-nervänd sång, oavsett minuter långa intron eller halvväga låtkaraktärsbyten.
Låtarna har tagit hundratals timmar att spela in och färdigställa. Sångpartier har lagts på samma låt med ibland sex månaders mellanrum (låten Careful/Colorful släpps nu i januari 2014 men har genomgått minst fem olika versioner och mixar sen 2012). Att finjustera och mixa alla sessioner så att eventuella lyssnare inte bara kastar hörlurarna i frustration har varit – minst sagt – utmanande. Gitarrer, samplingar, trummor, ljud, sång och övriga svårdefinierade ljudvågor ska sys samman till något som ändå uttrycker något förståeligt utan att rymma iväg från föräldrahemmet en lördag enbart för provokationens skull. Självklart hittar vi sporrar i det experimentella och brytandet mot det konventionella, kanske för att vi inte är nöjda med mainstream, men allra mest för att det inte finns något roligare än att göra musik obehindrat och ocensurerat. Men självklart vill vi också upprätta en kommunikation med lyssnaren. Det är ju konstens och underhållningens sluthamn, och dit det är så satans svårt att segla.
Musiken vi gjort låter inte som den gör för att vi vill vara okonventionella för sakens skull. Den låter så för att det är det som sker när jag, Jesper och John gör musik. Vi är inga mästare på produktion och mixning och heller inga mästare på att hamna på skivbolag som kan göra det åt oss. Men det är vi, det är vårt och det är 18 år av upplevelser.
Omslaget till nästa album Escapism, som släpps i slutet av januari 2014.
I oktober 2013 – efter 17 år – släpper vi vårt första riktiga album, utan skivbolag. Läs om det här.
Branschen har ändrats, konkurrensen är större, intäkterna mindre och chansen för ett experimentellt band att bli signat är inte vidare stor, även om bolagens kostnader för distribution och administration minskat. Med vårt nuvarande band #366: A life lived bestämde vi oss för att släppa oss själva och helt enkelt bli indie. Det som avgjorde saken var Record Union och Sage Audio, två partners där den förre distribuerar billigt digitalt till alla onlinebutiker och den senare mastrar musiken för en överkomlig peng.
Båda dessa nödvändiga steg har tidigare krävt ett musikbolags kontakter och investeringar, men tack vare den explosionsartade utvecklingen av onlinedistribution och teknik är det möjligt att som självständig bekosta det med egna pengar utan att bli luspank.
Nackdelen med att inte ha ett skivbolag är att vi är helt ensamma i musikskaparprocessen. Inga opartiska second opinions, ingen extern planering och inget handhållande. Vi skapar musiken på egeninköpt utrustning i de lokaler vi kan hitta, bestämmer när musiken är klar och färdig för mastring, marknadsför med egen kraft genom sociala kanaler (tack gode gud att de finns; utan Facebooks Pages och Promotion hade vi aldrig haft en chans), sätter en releasedag och laddar upp allt till iTunes och Spotify genom Record Unions avtal som ger oss 90 procent av intäkterna efter att kanalerna tagit sin del.
Vi gör ingen mainstreammusik och vi kommer aldrig bli stora. Men vår dröm att bli släppta på egna premisser är verklighet och det känns overkligt. Vi plockade fram syntarna, gitarrerna och den distade sången i tonåren och de används än, om än på långa och inte helt okomplicerade tillvägagångssätt.
Things are pending so fast and changing focus without notice. So fast. Emotions are swiftly crushed into moments of fear, then spread out quick as lightning over time into bits of experiences. So weird. When all we have are thoughts, more abstract than graspable, what do we hold on to as reference? There’s nothing. Humans are provided all the tools to conspire grand imaginations, but denied the ability to comprehend the consequences.
Latest comments